Klimatavtalet – här är argumenten du behöver för att klara debatten

Att världens första globala klimatavtal har antagits är en historisk händelse och kan tveklöst bli en stor snackis runt julborden i år. IVL:s experter på internationell klimatpolitik och energi, Lars Zetterberg och Markus Wråke var på plats i Paris och ger dig här argumenten du behöver för att kunna diskutera frågan, oavsett ståndpunkt.

Påstående: ”Parisavtalet är ett avgörande avtal för mänskligheten”

JA. Att nästan alla länder står bakom avtalet är en seger för internationellt samarbete och visar att FN-processen faktiskt kan leverera. Parisavtalet innebär att alla länder ska bidra, att klimatarbetet kommer att ske på ett koordinerat sätt och innehåller kritiska skrivningar om hur det ska övervakas och revideras. Ett viktigt resultat är att låsningen mellan rika och fattiga länder löstes.

NEJ. Euforin i Paris står i skarp kontrast till att man faktiskt inte har lyckats enas om utsläppsmål, hur dessa ska fördelas och när det ska ske. Världen har egentligen bara bestämt sig för att göra något åt klimatet och att alla ska bidra. Nu är det upp till bevis – det är nu den stora omställningen ska börja. Överenskommelsen är inte bättre än vad länder, företag och medborgare faktiskt gör för att minska utsläppen. Det är först om tio år vi vet om Paris var avgörande.

”Överenskommelsen är tandlös eftersom den inte har några meningsfulla och tvingande mål för länderna att minska utsläppen”

JA. Avtalet saknar konkreta tak för utsläppen, och bara en otydlig skrivning om att utsläppen ska vara ”i balans” i århundradets andra hälft. Åtagandena är inte juridiskt bindande så det blir inga påföljder om länder inte gör vad de utlovat.

NEJ. Det som gjorde att man lyckades i Paris var just strukturen med de frivilliga åtagandena. Det kan ändå leda långt. Det sker stora tekniska framsteg till exempel inom solceller, vindkraft och elbilar och det pågår redan ett omfattande klimatarbete inom länder, kommuner och företag. Erfarenheten visar att det är billigare än man tror att minska utsläppen. De femåriga revisionerna i kombination med den snabba teknikutvecklingen skapar en framåtrörelse med ständiga skärpningar av ambitionsnivån.

”Hänvisningen till 1,5 grader som mål är en seger för klimatet”

JA. Tveklöst har de flesta länderna hittills enbart talat om 2-gradersmålet, och lika säkert är att redan två graders temperaturhöjning innebär stora risker för planeten. Att man så tydligt anger 1,5 grader som ambition visar att man tar vetenskapen på allvar och vill höja takten i klimatarbetet.

NEJ. Ett mål på 1,5 grader är näst intill utopiskt. Redan nu är temperaturhöjningen nära 1 grad, och att hålla den långsiktiga förändringen under 1,5 skulle kräva drakoniska åtgärder. Risken är att det bästa blir det godas fiende och att 1,5-gradersmålet blir en distraktion som skapar oenighet och nya låsningar.

”Äntligen har man tagit bort den förlegade uppdelningen mellan rika och fattiga länder som kom till i Kyotoavtalet”

JA. Kina har ändrat inställning dramatiskt i klimatfrågan vilket starkt bidrog till att man fick ett avtal i Paris. Den skarpa uppdelningen rika och fattiga mellan länder som fanns i Kyotoavtalet har blivit alltmer irrelevant; Kina har världens största utsläpp och Indiens växer fort. I Parisavtalet finns visserligen fortfarande särskilda villkor för de fattigaste länderna men de är mer konstruktivt uttryckta.

NEJ. Ansvaret för klimatförändringarna vilar tungt på de rika länderna. Räknat på totala utsläpp i historien eller per capita har fortfarande Kina väsentligt lägre utsläpp än OECD-länderna, för att inte tala om Indien som ligger långt under. Detta borde synas tydligare i avtalstexterna, i synnerhet de som rör finansiering och tekniköverföring.

”Parisavtalet har mindre fokus på ett pris på koldioxid än vad Kyotoavtalet hade”

JA. Överenskommelsen innehåller inga explicita formuleringar om koldioxidpriser eller utsläppshandel vilket kan tyckas märkligt med tanke på hur mycket stöd ett sådant angreppssätt har i många länder.

NEJ. Avtalet ger möjlighet till ”internationellt överförbara reduceringsenheter” vilket i princip öppnar för utsläppshandel och projektbaserade kreditmekanismer som liknar dagens Clean Development Mechanism. Det här kan visa sig bli viktigt. Tillgången till utsläppshandel innebär en möjlighet att minska kostnaderna och därmed göra det lättare för länder att anta ambitiösa mål.

”Internationell sjöfart och flyg är inte med, vilket är en avgörande brist”

JA. Internationell sjöfart och flyg står för drygt 5 procent av världens koldioxidutsläpp, en andel som antas växa i framtiden. Det är en stor svaghet att man ännu en gång misslyckats med att inkludera dessa i ett internationellt avtal. Det innebär att man även i fortsättningen kommer att vara beroende av att FN:s särskilda organ för internationell sjöfart (IMO) och flyg (ICAO) agerar. Hittills har det visat sig helt otillräckligt.

NEJ. Det är sant att IMO och ICAO hittills gjort alldeles för lite. Nu finns dock små tecken på förändringar vara på gång. ICAO har sagt att man ska lansera ett utsläppshandelsystem, och även IMO har börjat agera mer konstruktivt än tidigare.

Vid frågor kontakta:
Lars Zetterberg, lars.zetterberg@ivl.se, tel. 010-788 65 57
Markus Wråke, markus.wrake@ivl.se, tel. 010-788 65 21

Mer om klimatavtalet blir det på torsdag den 17 december då det IVL:ledda forskningsprogrammet Mistra Indigo arrangerar ett frukostseminarium för att följa upp förhandlingarna i Paris. Deltar på seminariet gör bland andra Sveriges klimatförhandlare Anna Lindstedt. Läs mer och anmäl dig här.

Information om företaget: IVL Svenska Miljöinstitutet AB

Nyheten presenteras i samarbete med MyNewsdesk